Kaosjomaren smakar på Murphys lag

Jag kallas sporadiskt för kaosjomaren/kaosmikkan av en del vänner här i Kalmar. Mest på grund av en särskilt kaosig kväll på Hultsfred i somras men även på grund av mitt allmänt klantiga och klumpiga beteende. Råkar ju stundtals klanta till det rejält men den senaste tiden har det bara varit löjligt mycket som gått snett. Och det mesta är inte ens mitt fel!
 

 
Det började den 21 september. Låt mig sätta scenen. Det är fredag. Mikaela Magnusson, aka kaostjejen92, fyller tjugo år och ska därför ha födelsedagsfest i sin nya lägenhet. Tjugotalet kömpisar dyker upp och då korkas det upp. På födelsedagsbarnets skrivbord står en dator, en Macbook Pro närmare bestämt, från vilken det spelas musik. Någon gång under kvällen råkar en gäst välta ett helt glas vin på nämnda dator. Olyckligt nog på precis fel ställe, nämligen vänstra yttersidan där alla USB-, nätverks- och blablabla-intag befinner sig. Vinet finner sin väg in i datorns innandöme och gottar till sig ordentligt på alla komponenter. Krasch Bom Bang. Total kortslutning.
Dagen efter vaknar kaostjejen92 i en lägenhet fylld med burkar, flaskor och vinfläckar. Och såklart även den kortslutna datorn. Hon inser ganska snabbt att den kära ägodelen behöver akut vård och tar därför med den till närmsta Apple-butik. Efter många turer fram och tillbaka ger butiken till slut detta utlåtande: Dator är skrot. Går ej att reparera. Förtvivladkaostjejutanhemförsäkring92.
 
Nästkommande dagar blir en kamp för att försöka finna en lösning. Försäkringsbedrägeri diskuteras och en hemförsäkring införskaffas (för sent såklart, men kommer helt säkert till nytta framöver). Under tiden inser kaostjejen92 att hennes mobilladdare har börjat bli ganska trött. Att ständigt behöva lägga sladden i märkliga vinklar för att få ström till telefonen börjar bli enerverande. En dag ger laddaren ingen ström alls. Men än är det ingen ko på isen, finns ju andra med samma laddare. Lätt kirrat att bara låna en av deras.
Men...trots en ny helt fungerande laddare laddas mobilen fortfarande inte. Kaostjejen92 står nu alltså utan både dator och laddare. Är alltså helt avskärmad från omgivningen och okontaktbar. I kombination med den intensiva Video2 kurs som pågår samtidigt är ångestattacken inte långt borta.
 
Humöret rubbas än mer under en mindre allvarlig incident då nycklar och plånbok blir tillfälligt inlåsta i ett redigeringsrum pågrund av ett fallerande kodlås. En petitess egentligen men Mikaela Magnusson börjar känna att allt går emot henne. Morphs lag är nu hennes verklighet.
 
Och då kommer den sista droppen i den här bägaren av olycksaliga incidenter. Kaostjejen92 och två av hennes vänner äta middag. Då de befinner sig i skolans lokaler en bit från stan bestämmer de sig för att låna en av skolans inhyrda bilar. Bilarna ska egentligen användas under inspelningar till Video2-kursen men, ingen är ju där så vem skulle märka om de lånade en några timmar bara. Kaostjejen92 greppar glatt bilnycklarna. Gud va kul att köra bil! Har ju haft körkort i knappt 3 månader nu, kör som en guuuuud för fan.
Kör ner till stan. Parkerar, mycket proffsigt om kaostjejen92 får säga det själv. Går och äter. Kommer tillbaka till parkeringen. Börjar backa. Märker att det är en lite djupare grop som måste passeras för att komma ut. Tar lite extra fart. KRASCH BOM BANG 2.0. Oj, det stod visst en svart Audi där. Kaostjejen92 suckar djupt och försöker hålla tillbaka tårarna. Detet säger "Kör för fan! Lämna brottsplatsen!". Överjaget håller inte med, trycker på skuldkänslor och moraliska principer. Det skrivs därför en lapp med namn och kontaktuppgifter som lämnas på den repade svarta Audins vindruta. Kaostjejen92 kör sedan därifrån med världens största klump i halsen och tankenynnar "Det kommer ordna sig, det gör det alltid. Jo, det löööser sig, så brukar allt bli. Det kommer fixaaaa sig till slut....".


 
Tankenynningen besannades så småningom. Prisa gud! Verkar finnas en hemförsäkring som täcker skrotdatorn, mobilen går hux flux att ladda igen och den repade bilen ska tydligen betalas av skolan. Nu när jag skriver detta kan jag känna att jag överdriver hur motigt det varit, och det kanske jag gör också. Men det stämmer ändå jävligt bra överens med hur det kändes just då. Det var verkligen som att allt i hela universum var emot mig och att misären aldrig skulle ta slut. Men nu, ett fantastiskt roligt magasinsprojekt samt utmanande videoreporteruppdrag, senare är allt mycket bättre.
Så nu är det dags att ta nya tag. Ny vecka och ny kurs. Förhoppningsvis ny dator också. Och tveklöst nya kaosincidenter, både oturliga och självförvållade.
 
 

Kommentarer
Postat av: amanda

hahahahhaha, förlåt. men fyyyy vad roligt och hemskt samtidigt! skönt att det ordna sig

2012-10-07 @ 11:33:59
URL: http://afuckinunicorn.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0