Första dygnet
Nu har jag varit uppe i Stockholm i drygt ett dygn ungefär och tänkte att det var dags att ventilera lite. Igår eftermiddag kom jag alltså hit och det första jag var att ta mig till lägenheten där jag ska bo de kommande månaderna. Hyfsat problemfritt lyckades jag ta mig ut till Råcksta(r), nästan allra längst ut på gröna linjen, och träffa mina två rumskompisar. Kändes direkt väldigt bra och lägenheten var väldigt fin. Men skit i det, ointressant, jag hoppar vidare till själva praktiken.
I dag hade jag då min första dag på Baluba. Sådär lagom nervös lyckades jag va där en hel halvtimme innan jag skulle, eeeh. Men det var ganska lugnt, fick ta en kopp kaffe och sätta mig i deras "lounge-area" och chilla tills de andra dök upp. Hann då kolla in kontoret ganska mycket och kan meddela att det är helt jäkla fantastiskt. Öppet och fräscht och fullt med bilder från både Balubas produktioner och filmposters. Ska försöka fota några bilder någon gång. Så småningom dök resten av praktikanterna upp och sen fick vi en massa information om hur det funkar på kontoret och hur själva praktiken ska gå till osv. Givetvis trillade Peter Settman själv in en runda medan vi va där. Jag hälsade inte men var typ en meter ifrån honom när jag skulle sätta in en mugg i diskmaskinen så skulle säga att vi är pretty much bff's nu. Utöver det hände inte så jättemycket då det var en ganska kort introduktionsdag men så här långt känns det sjukt bra. En aaaaning orolig för det där med parkeringen fortfarande dock. Såg vilken bil jag ska köra och det är tydligen en minbuss/skåpbil.....
Bild 1: Kolla vilken snygg entré??
Bild 2: Braig personalbok. Lite trist dock att jag fick en tradig CV-bild och alla andra ha "roliga" instabilder menmen.
Att ha separationsångest
Hejhej hallå, ja bra det gick det där med att blogga mer höhö. Men det kan faktiskt bero på att jag inte riktigt haft något som är värt att skriva om. Men nu jeflar är det dags!
Ikväll är min sista kväll i Kalmar på ett ganska bra tag. Imorgonbitti hoppar jag på en buss upp till Stockholm, där jag sen ska bo de kommande tre månaderna. Jag ska praktisera på produktionsbolaget Baluba, vara inspelningsassistent på inspelningen av Partaj. Den är praktiken verkar så himla rolig men den är inte helt problemfri. Den börjar nämligen 5 veckor innan vår schemalagda praktik.... Vilket innebär att jag samtidigt kommer läsa den kurs som mina fellow jomare ska läsa nu, på distans. Plus att jag åker ifrån K-town tidigare än alla andra och kommer vara i stort sätt själv uppe i Stockholm. Dubbelplus - ska vara inneboende hos någon jag inte känner. Utöver det ska jag tydligen köra rätt mycket bil också....i stockholm..... Jag KAN INTE fickparkera, bara ren flax att jag inte fick göra det på min uppkörning för om jag tvingars försöka hade jag absolut kuggat. Menmen, tänker att jag kan lära mig på jobbet kanske.
Det är iallafall det som är på gång just nu och jag tänker att det kommer bli mycket lättare för mig att ta mig igenom detta om jag kan ventilera lite genom att blogga. Dessutom så behöver jag inte uppdatera alla var och en för sig utan kan bara säga: "läs i (på?) bloggen", (jag räknar givetvis med att intresseklubben kommer dedikera flertalet möten åt att följa mina praktikupplevelser). Känner mig ganska färdig med Kalmar men det känns helt sjukt att åka härifrån, har det verkligen gått så lång tid? Kommer nog inte riktigt tro på det själv förrän jag har börjat praktiken på riktigt.
Så, första uppdateringen lyder: PANIIIIIIIIK. Kommer aldrig kunna sova i natt, särskilt inte när jag inte kan hitta min jävla kameraladdare. Spenderar antagligen natten med att vända upp-och-ner på min nyligen flyttstädade lägenhet och sen missar jag bussen pga insomnia-monster. Spännande att se om jag ens kommer upp till sthlm. To be continued.
Det här med att jag betalar för att hämma feminismen
Så, jag har precis sett programmet
Fittstim - Min Kamp på SVT. Jag hade på förhand inte jättestor koll på vad det skulle handla om. Det enda jag visste var att det var ett program som skulle behandla feminism, att Belinda Olsson (som varit med att skriva boken Fittstim) hade skapat programserien och att Gudrun Schyman skulle medverka. Jag hade även sett några reklamer och puffar för programmet och då reagerat på att frågan "Har feminismen gått för långt?" ställdes. Jag tyckte att det var en märklig vinkel på ämnet men tänkte sen att det kanske var ett marknasföringstrick för att locka fler antifeminister att titta och på så sätt "tvångsmata" dem med lite sunt förnuft. Klart att programmet inte skulle handla om det egentligen, det här är ju SVT! Det är ju public service, gemene mans röst och ledsagare! Den kanal där jämställdhet och rättvisa ska vara ständigt närvarande.
Optimistiskt slog jag då över till ettan när klockan nio och förväntade mig att få lära mig något nytt, att utveckla min feministiska kunskap. Direkt märkte jag dock att något var fel. Den där frågeställningen, "har feminismen gått för långt?", inledde hela programmet och Belindas introducerande voice-over skavde på alla håll och kanter. Sen dök Gudrun Schyman upp! Skönt, det här är nog inte så tokigt ändå. Men...hon käkar bara en muffins? Och när Belinda ställt sin långa (spelat osäkra) fråga som i sin andemening är samma som (nu tydligt för mig) hela programmets frågeställning så klipps det. Och efter det följer 50 minuter av den sämsta skit jag någonsin sett på SVT.
Belinda ifrågasätter om de moderna feministerna verkligen verkar för kvinnornas bästa. Hon jämför med sin egen kamp på 90-talet och med suffrageternas kamp i början av 1900-talet och ifrågasätter värdet i de debatter och frågor (hon anser) är på tapeten i dagens samhälle. Enligt henne är dagens feminister egoister som framförallt kämpar för att få visa tuttarna i det offentliga rummet och för att få sätta barnen på hen-dagis. Hon tycker att "de viktiga frågorna", som kvinnomisshandel, våldtäkt och ojämlika löneförhållanden har glömts bort och inte tas upp i den nuvarande debatten då där är "för osexiga". Hela programmet är iscensatt med "lustig musik" när de "lustiga, extrema feministerna" t.ex. badar top-less i en jacuzzi och läser en saga med utbytta pronomen. Vilket ju tydligen är helt acceptabelt då detta handlar om mindre viktiga feminsistiska frågor, klippen från 1900-talets aktioner gestaltas inte alls på samma sätt då det ju handlar om "de riktiga" frågorna.
Jag vet inte vad Belinda Olsson lever i för värld. Helt ärligt, jag har ingen aning om vilka hennes vänner och bekanta är, var hon bor och vilka mediekanaler hon följer. Men i min värld har jag aldrig,
aldrig träffat på den feminismen hon beskriver. Och hallå, jag är vänster, går journalistutbildning och hänger mycket på twitter, så det är inte som att jag inte har en ganska ständig kontakt med andra feminister. Jag är ju feminist själv. Och jag tror det var det som gjorde mig mest arg, och ledsen, när jag såg programmet. Att det jag står för och är förvanskades och förnedrades på bästa sändningstid via en kanal jag tidigare haft så stor respekt för. Varför väljer man att vinkla programmet på ett sätt som "sticker hål" på feminismen istället för ett sätt som främjar den? Varför var frågeställningen inte "har patriarkatet gått för långt"? Varför varför varför har man valt att bara prata med personer med extrema uttryck och åsikter? Var finns alla organisationer som kämpar för att stoppa kvinnohatet? Var ä Maria Sveland? Var är
Astrid Johansson? Varför finns ingen röst som på något sätt representerar mig med i det här? Jag skulle nog säga att jag tillhör den "vanligaste" typen av feminist, medveten och kritisk men fortfarande mest på mental nivå, så hur kan det inte finnas med en enda individ jag riktigt identifierar mig med? Jag betalar fan teve-avgift och det här är vad jag får för pengarna?!
Belinda och hennes påståenden fick i mångt och mycket stå oemotsagda då de röster som sa något annat förlöjligades med sarkastiska voice-overs och "roliga" musikval. Den enda egentliga motparten är Gudrun Schyman, som tack och lov, dyker upp igen under programmets sista minuter. Hon får då svara på Belindas initiella och äntligen uttrycker någon i programmet den feminism jag känner igen. Gudrun talar om att hennes bild av dagens feminism inte alls stämmer med Belindas och att det finns en uppsjö att feministiska inriktningar och att "de viktiga frågorna" inte alls är bortglömda. Jag kände då lite hopp, äntligen kom det där sunda förnuftet jag förväntat mig innan jag såg programmet.
Hoppet varar inte länge dock. För i påan för kommande program deklareras det nämligen att Fittstims andra program ska handla om feministernas "käraste hatobjekt": mannen. Och om igen håller jag inte med, jag skulle nog säga att feministernas käraste hatobjekt är patriarkatet. Och personligen är för nuvarande mitt käraste hatobjekt programmet Fittstim - Min kamp.
tjugohundratretton - teve&film
Ternan satte ihop en finfin lista som fokuserar på det gångna årets film och teve så jag snodde den.
Årets film?
Okej kan erkänna redan nu att jag att jag var tvungen att gå in och kolla min rating history för att komma ihåg vilka filmer jag sett detta året. Det är inte så att det har varit ett dåligt år på något sätt men jag är verkligen värdelös på att rabbla filmer jag sett, (hatar därför frågan "sett nån bra film på sistone?" för jag har aldrig nåt svar). Men efter lite efterforskningar kommer jag fram till följande filmer (kan inte bara välja en):
Catching Fire, Pacific Rim, Gravity.
Årets serie?
Game of Thrones är alltid bra och så även i år. Även Girls hade en bra säsong och min favvis The Newsroom levererade mycket bra. Upptäckte även nya serien som Orphan Black, Mr Selfridge och Orange is the New Black, rekommenderar alla starkt. Om Tatiana Maslany (som spelar åtta olika karaktärer i Orphan Black) inte förtjänar en Emmy så gör ingen i världen det.
Årets besvikelse?
Var inte överdrivet förtjust i Star Trek - Into Darkness. Tycker väldigt mycket om den första filmen men uppföljaren nådde inte upp till den över huvudtaget. Downton Abbey hade en rätt tråkig säsong också.
Årets mest förtjänta Oscar?
Älskar Jennifer Lawrence men jag måste svara Anne Hathaway här. Hennes insats i Les Miserables var helt otrolig (särskilt den här scenen).
Årets minst välförtjänta Oscar?
Chris Terrio för bästa manus efter förlaga. Borde ha gått till Stephen Chobsky för Perks of Being a Wallflower. Den var iofs inte nominerad vilket är det sämsta med 2013's Oscarsgala över lag, att man helt förbisåg 2012's bästa film.
Årets upptäckt?
Shailene Woodley, vilken jävla stjärna hon är. Samt Cloud Atlas, som visserligen kom ut 2012 men jag såg den inte förrän 2013. Vet inte varför men jag avgudar den filmen, trots att den är lite antiklimatisk och pretentiös.
"Gamla" filmer som jag "äntligen" sett?
Léon, (hela) När Lammen Tystnar, Terminator 1&2, The Freedom Writers, Ferris Bullers Day Of, Heathers, Fast Times at Ridgemont High (sög dock, se inte den), There Will Be Blood, Gudfadern, The Fighter, The Crow, 127 Timmar, Pearl Harbour, The Departed och Jerry Maguire. Samt en massa till men kan inte riktigt förmå mig att kalla filmer som kom efter 2010 för "gamla".
Bästa biokvällen?
Hunger Games-night tror jag. 5 timmar bra film. Tyckte även Iron Man 3 var underhållande och 2013's största guilty pleasure Fast & Furious 6 levde upp till förväntningarna.
Årets soundtrack?
Eftertextlåten till The Hobbit - The Desolation of Smaug. Lyssna här och njuuut.
Årets uppenbarelse?
Att jag har blivit en lat filmtittare... Har flera gånger valt att se serier eller dåliga, lättsamma filmer i stället för att engangera mig i någon seriös film. Inte för att det är fel på något sätt men det var lite av en uppenbarelse att se hur mitt filmbeteende förändrats. Typ.
Årets gråtfilm?
Catching Fire. Varenda scen med Effy gjorde mig tårögd, snacka om karaktärsutveckling. Såg även ung-och-kär-cancer film som heter Now is Good. Given tearjerker som funkade väldigt väl på mig, grät sönder.
Årets theme song?
Cloud Atlas. Både theme song och the Cloud Atlas sextet.
Årets besvikelse 2?
Ledsen alla Håkan-lovers men jag fatta faktiskt inte riktigt grejen med Känn Ingen Sorg. Gullig, välgjord film men tyvärr inte värd all den hype den fått. Tror mycket beror på att jag inte är insatt i musiken och därför inte känner en så stark koppling, och med den utebliven återstår bara en helt okej kärleksfilm/coming of age-story.
Årets saknad?
Kommer för evigt sakna att det inte kommer ut någon ny film i Harry Potter-sviten...
Årets mest sedda film?
Finns faktiskt inte så många filmer jag ser flera gånger. Men såg nog Perks of Being a Wallflower mer än en gång och Cloud Atlas såg jag åtminstone 3 ggr.
Om Seth MacFarlane gick över gränsen på Oscars?
Vet inte om gå över gränsen är rätt uttryck för vad jag tycker om hans insats. Gå över gränsen i tråkighet kanske i så fall. Hyfsat ofräsch humor och inte något vidare över lag.
Om han borde hosta igen 2014?
Nej. Men ser gärna typ Tina Fey&Amy Poehler eller Neil Patrik Harris eller Ellen Degeneres eller någon. Drömmen hade varit om någon av de youtube-reviewers jag följer hade hostat! Blir nog årets tips, skit i alla pretentiösa recensenter på typ Sydsvenskan och DN och SVT och börja följa några på Youtube i stället. För tillfället följer jag Jeremy Jahns, Chris Stuckmann, The Schmoes och Tom Chatalbash. Ja jag vet, en jäkla korvfest är det så under 2014 ska jag se till att hitta några grymma kvinnliga recensenter att följa också.
tjugohundratretton
Den här bloggen har legat i dvala i över ett halvår och hur förutsägbart det än är så tänkte jag att jag kanske skulle börja använda den igen nu det kommande året. Och för att inleda denna nya blogg-satsning (....) börjar jag med att summera det gångna året med random blogglista, ackompanjerad av årets photobooth-skörd (snor det rakt av från dig Ellen).
(Inledde året med att traggla nån hemtenta i Mediaanalys. Tur för mig att lärare valde att bara godkänna alla rakt av för min blev rätt värdelös)
”Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?”
Jag fick betalt för ett journalistiskt "knäck" för första gången. Visst, det var "bara" 200 kronor och "bara" ett Ipad-magasin men ändå, cash is king. Och jag flög själv för första gången, först från Stockholm till Kalmar och sen tur/retur till Berlin.
(Oklar bild, men den första som tagits efter att jag kommit tillbaka till lägenheten i Kalmar efter julen. Januari verkar ha varit en hård månad)
”Hur har ditt 2013 varit?”
Helt okej. 2012 var bättre. 2013 har varit ganska svängigt, dels jätteroligt då jag t.ex. haft praktik och gjort roliga resor men dels rätt dåligt då en massa grejer har varit knas och jag själv ställt till en del kaos för mig själv. Hela året har dessutom varit präglat av en ständig oro för framtiden i och med att mer än hälften av min utbildning var färdig. Men allt som allt har det varit ett rätt bra år, kanske inte i skolan och (icke-existerande) arbetslivet men har haft väldigt roligt på fritiden.
(Firade sista dagen på praktiken på Kamera&Bild i Stockholm)
”Blev du kär i år?”
Nej.
(Dödsförkyld+flygresa från London i ryggen+12h tills jag skulle åka upp till Stockholm i en månad)
”Vilket datum från 2013 kommer du aldrig att glömma?”
Tror faktiskt inte att 2013 hade ett sånt där specifikt datum jag kommer komma ihåg, jag hade en massa svinbra dagar men ingen som stack ut som sjukt mycket bättre än alla andra. Men kommer alltid minnas min midsommar på Gotland, Emmabodafestivalen 2013, Berlinresan och en massa till.
”Vad är din största framgång 2013?”
(Årets Bästa Utklädnad på Fyllan i Villan och Årets Fotograf på Kaktusgalan, bildern snodda av Malin. tack för lånet)
Jävligt viktiga segrar.
”Bästa köpet?”
Har inte direkt köpt något sådär jättefett. Lite fina kläder kanske, mitt 50mms objektiv och den här tjusiga bokhyllan som jag snickrade ihop i april:
”Vad spenderade du mest pengar på?”
Mat. Alkohol. Resekostnader.
”Gjorde någonting dig riktigt glad?”
En massa. Monday Funday var ett trevligt tillskott det här året till exempel.
(På väg till annan kul grej, nämligen Gotlandsbesök. Jävlans va solbränd man kunde vara då)
”Vilka låtar kommer att påminna dig om år 2013?"
Safe&Sound - Taylor Swift
Bones - MS MR
Allt på Veronica Maggios senaste album
I See Fire - Ed Sheeran
Wake Me Up - Avicii
”Vem har umgåtts mest med?”
När jag inte sover eller bajsar har jag mest varit med den här. Verkligen typ hela tiden:
”Har du haft ett förhållande under 2013?”
Se föregående fråga. Höhöhö. Nä det har jag inte. Svårt att förstå hur alla lyckats motstå den här goa morgonutsikten alltså:
"Har du lärt känna någon ny under 2013?"
Ja! Supersnällasilver-Zara och min stjärnsyster Sevgi (låter aslök men vi är faktiskt födda exakt samma dag så då får man säga sånt lame)
(På väg till regnigt Gardenparty i augusti? September?)
”Är det något du saknade år 2013 och vill ha tillbaka år 2014?”
Roliga praktiska kurser i skolan. (R.I.P Video och Radio 2)
(Satt i och för sig i tevestudion en eller två dagar under Digital Publicering men det räknas inte, skitkurs)
”Vad gjorde du på din födelsedag?”
Såg ut såhär:
Och det jag gjorde var att först finstäda hela lägenheten, sen ha perfekt förfest med en massa personer och sen gå ut på Palace. Blörk. Kan i efterhand ångra att vi gick dit för förfesten hemma i lägenheten var så mycket bättre. Så det är väl något jag bara lärt mig om igen år 2013, förfesten är alltid bäst.
”Finns det något som skulle kunna ha gjort ditt 2013 bättre?”
Att jag fick ett sommarjobb. Och att jag fick reda på om jag fått nån praktik innan året tog slut.
(Köpte den här klänningen 2013. Och gick sönder de skorna, mina allra bästa, ni saknas mig)
”Vem saknade du?”
Elias. Som tur är så kunde jag åka och hälsa på honom i Berlin en runda plus att vi fick två fina veckor i Emmaboda tillsammans. Men mycket tid i sär ändå.
(Senast tagna bilden. Iklädd glasögon som jag just insett att jag behöver och i sängen jag har här hemma hos päronen)
”Vad vill du säga till dig själv inför 2014?”
Diska i tid, det är skitjobbigt och svårt att bli av med en bananflugeinvasion. Och skaffa ett sånt där liftkortsgummiband till dina nycklar, klantskalle.
Att bli så helvetes jävla besviken.
Av någon anledning så känner jag bara för att blogga när jag är irriterad, eller ledsen, eller arg, eller besviken, eller känner någon annan form av negativ känsla. Och lika så den här gången. För jag skriver det här inlägget med tyngden av en djup besvikelse på min axlar.
Jag har inte skrivit om det på bloggen (det har kanske dykt upp på lite sociala medier dock) men jag och tre klasskamrater hade planerat att sända radio under årets Siestafestival. Vi skulle få sända via Hässleholms närradio och i 4 dygn sända festivalinriktad radio med intervjuer av artister och festivaldeltagare, massa go musik och allmänt snack om våra festivalupplevelser. SÅ JÄKLA KUL.
Men så idag kom beskedet att årets Siestafestival ställs in på grund av för dålig biljettförsäljning. Jag skänker många goda tankar jag kan åt arrangörerna, varav vissa jag skulle kalla personliga vänner. Jag kan knappt begripa hur det måste kännas för dem. För jag kan knappt begripa hur det känns för mig själv.
Vi har hållt på med Radio Siesta (som projektet hette) i några veckor nu. Pratat och planerat. Skaffat DJ-sets och intervjuer. Övertalat vänner och bekanta att spela in material som vi kunde använda. Själva spelat in flera timmars material som skulle sändas när vi inte hade möjlighet att vara i studion under festivalen. Radio Siesta har alltid funnits med i tankarna. En morot att se fram emot samtidigt som vi läste en av vårt programs tråkigaste kurser. Något asroligt vi kunde göra till vårt eget som samtidigt var en stor merit att sätta på CV:t. Och nu blir det alltså inte av.
När jag fick reda på Siestafestivalens öde tidigare idag så gick luften helt ur mig. Tidigare under dagen hade jag varit helt uppe i varv. Varvat hemtenta-skrivande med veckoplanering och radioplaner. Men efter att nyheten nått mig blev jag bara helt matt. Det här skulle ju vara grejen. GREJEN. Jag har inget sommarjobb. Hela sommaren är väldigt oklar och jag är osäker på hur mycket jag ens kommer göra då. Så det här radioprojektet var något av det enda jag haft att hänga upp mig själv, mitt engagemang och min kreativitet på. Nu kommer det inte bli av, och det finns inget som helst jag kan göra åt det.
Att söka sommarjobb.
Hej. Nu tänkte jag gnälla och berätta lite om något jag är mitt uppe i för tillfället. Något jag tycker är pinsamt och oerhört frustrerande, nämligen sommarjobb. Jobb över huvudtaget egentligen.
De senaste 5-6 åren har jag, som alla andra, burit den tunga sommarjobbshetsen på mina axlar. Pressen från både mig själv och mina föräldrar att skaffa något att tjäna pengar på under sommaren, vad som helst! Men när båda föräldrarna (och de flesta av deras vänner) jobbar som lantbrukare hopar inte sommarjobbsmöjligheterna för en 16-årig tjej direkt. Och utan en fot inne någonstans, ett första jobb, är det svårt att få något jobb sen. Det kända moment-22 uppstår, hos alla arbetsgivare är erfarenhet meriterande men om man aldrig får chansen till ett första jobb så får man ju aldrig någon erfarenhet.
Jag har såklart alltid haft något litet att göra under sommrarna. Varit barnvakt åt någon bekant, målat lite, tagit några bilder och serverat på någon fest. Och när jag blev gammal och stark nog blev det 2 sommrar ute i stallet som grisskötare. Men jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Där jag är anställd av någon jag inte känner och utför ett kontinuerligt arbete under en utsatt tid. Aldrig. När man är snart 21 år är det inte särskilt imponerande att bara skylta med praktikplatser och volontärarbeten på sitt CV. Något annat man upptäckter när man klättrat över 20-årsstrecket är ännu mer oroväckande, och enligt mig bortskämt – man blir kräsen.
Efter 1,5 år på en universitetsutbildning så tycker jag någonstans att jag är "för bra" för "vanliga knegarjobb". Det är ju nu man ska börja bygga på karriären! Det hjälper ju inte direkt att ens klasskompisar ska jobba på lokaltidningar, Kvällsposten, P4, SVT och TV4 i sommar. Då kan ju inte jag jobba som bara servitris eller städare. Så det är med viss motvilja jag söker de jobben, för jag söker dem såklart, kan ju inte förvänta sig att ett reporterjobb ska dyka upp bara sådär. Och nu i april börjar svaren trilla in. "Vi har gått vidare med andra ansökningar", "Vi sparar din ansökan tills vidare", "Du har dessvärre inte gått vidare i processen", alla olika formuleringar som innebär samma sak "Nej. Du är inte bra/erfaren/ung nog. Vi behöver inte ens träffa dig för att veta det".
Jag är van vid dessa mejlen. De är den enda sorten jag någonsin fått. För 6 år sen tänkte jag att det var för att jag var för ung. När jag var 18 tänkte jag att det var för jag var för oerfaren. Nu när jag är 20 börjar jag frukta att jag är för gammal. Och fortfarande oerfaren. Och har fortfarande bara gått på en enda jobbintervju i mitt liv (McDonalds, fick givetvis inte jobbet). Jag tycker vanligtvis att jag är ganska stark, blir inte ledsen så lätt, men nu börjar jag bli riktigt jäkla nedslagen. Det är svårt att inte ta det personligt. Självklart kommer jag så snart börja tro att jag helt enkelt inte är bra nog. Inte bra nog att jobba som diskplockare och inte bra nog att jobba med något jag är utbildad att göra. Inte bra nog att ens få chansen att försöka.
Men som tur är har min pragmatiska mor uppfostrat mig väl, så jag låter mig själv gräva ner mig en kväll eller två och sen får det vara nog. Okej, så jag är tydligen kass. Eller jag framstår iallafall som kass i det jag visar upp i mina ansökningar. Dags att skriva om personliga brevet! Vara annorlunda i mejlen! Redigera om CV:t! Skriv in en massa obetydligt skit som låter imponerande! Så det är vad jag gjort den senaste tiden. Plus sökt (i stort sett) alla jobb jag är kvalificerad att göra och fiskat efter alla möjliga (och omöjliga) jobb hos min limiterade skara av kontakter.
Så nu får jag bara vänta och se. Har en halv möjlighet till ett journalistiskt jobb fortfarande och många av de andra har inte skickat sina nej-mejl än, så hoppet lever kvar. Det krävs mer än så här för att trycka ner mig i bottenskrapet, även om det enligt Sveriges alla arbetsgivare är där jag hör hemma.
Att längta hem.
Jag har precis kommit hem från en go helg på Gotland som spenderades med min trogna vapendragare Malin Stenström. Och när jag säger hem så menar jag hem till mitt tillfälliga hem i Stockholm. Men egentligen vill jag vara i ett annat hem just nu.
Under helgen på Gotland så bodde jag hos Malin i hennes föräldrahem. Inte helt olikt mitt eget, en gård en lagom bit utanför en stad. Två föräldrar, varav minst en är bonde. Gemytligt och hemtrevligt. Hela helgen var jättebra och ett skönt avbrott från hetsen i Stockholm också. Men på någon konstig vänster helt jävla outhärdligt också. För helt plötsligt fick jag en skrikande hemlängtan. Absolut inte "hem" till Stockholm och inte ens hem till Kalmar utan hem till mitt eget föräldrahem i Skåne. Hem till mina egna föräldrar och våran gård. Fick en sån stark saknads- och längtanskänsla efter att bli omhändertagen och vara i sin tryggaste miljö och bara glida runt och vara.
Det har inte varit så mycket sånt nu på sistone. Först skola med skitväder, tråkig kurs och en krigszon till lägenhet. Sen en snabb vända till London, vilket såklart var roligt men stressigt att åka fram och tillbaka på bara några dagar. Sen stresspacka och åka upp till Stockholm för att försöka räcka till på en riktig arbetsplats samtidigt som man bor i någon annans hem. Jag klagar inte. Jag älskar att vara på språng, uppleva saker och utvecklas. Men ibland kan det vara skönt att bara stanna helt och hållet. Krypa upp i vardagsrumssoffan framför kvällens familjeunderhållning tillsammans med tre människor jag aldrig någonsin behöver anstränga mig för.
Bara en tanke och önskan sådär. Det har säkert gått över imorgon.
Serious working girl.
Hej!
Jag befinner mig just nu i min kusins lägenhet i Stockholm. Ska hålla till här uppe i en månad och praktisera på
Kamera&Bild. Har varit där i 4 dagar nu och trivs bra. Som det verkar nu så ska jag få ha med fyra (!!) olika "knäck" i nästa nummer som kommer ut. Sjukt roligt. Men lite ångestframkallande också, vill ju inte va kass liksom. Värsta förväntningarna på'na eftersom man gått en halv journalistutbildning – ska ju kunna prestera mästerverk nu liksom. Men det löser sig, att skriva om fotografering borde ju inte va hjärnkirugi direkt.
I vilket fall så tänkte jag berätta lite om hur en vanlig dag i mitt nya praktikliv ser ut.
Så HÄNG MED.
Börjar med att gå från lägenheten till tunnelbanan. I dag var det soligt och najs.
Jag bor på Gärdet, ska tydligen vara ett ganska bra område? Jag vet verkligen inte, det är nära till "city" och nåt lökigt köpcentrum som heter typ Fältgeneralen eller något.
Jag åker tunnelbana i kanske 5 minuter och tittar ut på sånt här fint.
Sen byter jag tåg vid Slussen och åker en station till, hoppar sen av på Medborgarplatsen.
Det är ganska nära att gå till KoBs kontor men på vägen hinner man ändå se följande:
Märkliga men fina glasskulpturer som jag måste äga i framtiden.
Världens snyggaste lampa som jag måste äga ännu mer än de märkliga glasskulpturerna.
Restaurangen med, på allvar, världens trevligaste personal.
Framme!
Hissen upp till kontoret har sjukt smickrande ljus. Ser alltid pigg ut fast man är jättetrött.
Mitt skrivbord. Har fått en egen plats med dator och KoB-mejl och allt, känner mig grymt viktig. En av fördelarna med den här praktikplatsen är också att det i stort sätt ingår att läsa fototidningar på arbetstid :))) Men här sitter jag iallafall. Just i dag har jag filat lite på en krönika, tagit skärmdumpar till en photoshopguide och svarat på mejl. Inte så stressigt här direkt - något som passar mig bra.
Ljusterapi genom fönstret.
Gick hem vid 17. Stannade till och köpte mat och åkte sen upp i hissen hem till lägenheten. Inte riktigt lika smickrande ljus i den här.
Maaaaat. Gjorde fajitas.
Och det var ungefär det. Nu ska jag surfa lite rundor och snart börja göra mig iordning för att sova. När man är serious working girl så måste man ju ta vara på så mycket sömn som möjligt. hejråååååå.
En onsdagskväll
Hejhej!
Jag har bestämt mig för att det är kul att vardagsblogga igen och kommer därför berätta lite om vad jag gjort ikväll.
Kom hem från skolan vid tretiden och gjorde inte ett skit i några timmar. Åt en macka kanske. Sen bytte jag om till myskläder och gjorde mig redo för lite radiosändning.
Behövde bara traska några få meter i eftersom min radiosändarkompis Tobbe var snäll nog att skjutsa mig till skolan. Och under några få meter är snölandskapet ganska tolerabelt, nästan fint, men mest av allt vill jag att det smälter bort nu.
Sändasända radio med Elin och Tobbe. Vi sänder vårt filmprogram "Popcorn" varannan onsdag klockan 21-22. Tyvärr är det uppehåll i en massa veckor nu när vi har praktik men det går att lyssna på gamla poddade avsnitt på
radioshore.se. (Där går det även att lyssna på mitt andra program, "Kulturkrock") Ikväll i Popcorn pratade vi om svenskar i Hollywood och lite kärleksfilmer inför Alla Hjärtansdag.
Avslutade kvällen med att frossa lite och se på Bones. En kombination jag egentligen inte rekommenderar för det är alltid så äckligt i Bones. Alltså riktigt äckligt, typ stympade kroppar och fallande inälvor och sånt. Aptitlikt.
Hejdå.
Hipsterhår
Min karma jobbade emot mig igen och jag blev av med min lägenhetsnyckel. Enligt mig helt utan min egen inblandning och utanför min kontroll. Suckar, stånkar, gråter en tår och jobbar sen vidare i motvind. Tröstade mig själv med att färga håret lite. Blev fint tycker jag.
Elfte februari tjugohundratretton
Bilden är ett Shutters Photography-alster som aldrig publicerades. Temat var "superhjältar" men av olika anledningar så valde vi att hoppa över den veckan. Det här va min snabba tolkning iallafall.
Nu för tiden så leker vi webbtidningsredaktion i skolan. Skriver lite reportage, gör bildspel och webbteve och sådär. Det är inte så givande som jag trodde det skulle vara. Känns som TV/Radio-kurserna vi hade i höstas fast lite mindre seriöst. Dessutom så har vi redan barskrapat varenda reportageuppslag i den här stan så det börjar bli lite dåligt med fantasi nu. Men det är bara att fortsätta på. Har fotat lite streetstyle och följt med bakom kulisserna på P4 Kalmar åtminstone.
Är en hel del annat jag måste stöka undan innan helgen, då jag åker till London med syster och mor. Och tre dagar efter att jag kommer hem därifrån ska jag upp till Stockholm för några veckors praktik på Kamera&Bild. Snackade med chefsredaktören idag och jag tror att det kan bli riktigt jäkla roligt. Ska bli kul att se vår huvudstad en längre tid också, har inte varit där sen jag var 10 år ung. Så det är vad som händer just nu. Over and out.
Dags för termin 4
Är hemma i Kalmar igen efter drygt två veckors jullov, som spenderades hemma i föräldrahemmet. Känns riktigt bra, har längtat efter min lägenhet och vänner and so on. Jag har inte längtat efter skolan dock. Har den värsta kursen någonsin nu. Medieanalys... Vet knappt själv vad det är, nån form av akademiskt dravel som förbereder inför en kommande b-uppsats och man lär sig olika vetenskapliga termer med mera. Fruktansvärt. Väldigt omotiverande och, för mig, orelevant. Tack och lov har jag bara knappt två veckor kvar av den kursen.
Förutom det så har det varit en bra början på terminen. Tror det här året kan bli riktigt bra. Alla (nästan) verkar gladare efter lite lov, vänner får nya, bättre boenden, vi planerar fester, praktiken är kirrad och på intågande och jag har bokat in en resa till London med mor och syster. Gött liv, 2013.
Så ja, sånt är läget. Hade tänkt att jag ska börja vardagsblogga lite mer detta året. Förhoppningsvis vardagsfotografera mer också. Är roligt att dokumentera och titta tillbaka. Dessutom hade det varit trevligt att fylla den här bloggen med något annat en dystra inlägg om när livet är kaos. VIlka förväntningar jag än har på 2013 så förväntar jag inte att kaoset slutar helt, har nog svårt att skaka av mig det. En gång kaosjomare, alltid kaosjomare?
.
trött. rastlös. längtar hem.
År 2012
Snodde den här finfina "frågelistan" av Ellen. Ba'så ni vet.
Gjorde du något under året som du aldrig gjort förut?
I skolan gör jag ju hela tiden en massa nya grejer. Leker teve- och radioredaktion, går på rättegångar och informationsmöten. Åker till vingårdar och vandaliserade skolor för att göra inslag. Men skulle nog svara KÖRT BIL på den här. Eller, jag körde nog lite bil under 2011 också men det var ju i år som jag tog körkort. Vilket även ledde till att jag gjorde två till grejer jag aldrig gjort förrut: körde av en styrservo-mackapär och backade in i en annan bil med skolans redaktionsbil...
Höll du något/några av dina nyårslöften?
Kommer inte ihåg vad jag hade för nyårslöften. Men antar att ta körkort var ett av dem, och det höll jag ju. Yay me.
Dog någon som stod dig nära?
Räknas djur? Även om ingen kropp har påträffats så är det ganska säkert att säga att min katt dog detta året. Fick henne när jag var 6 år gammal så skulle väl säga att hon stod mig ganska nära. Fast hon var världens suraste katt som inte gillade att kela så var hon ändå mitt första husdjur. Så, R.I.P Maja.
Vilka länder besökte du under året?
Italien, (Danmark), Spanien/Mallorca.
Är det något du saknat med 2012 som du vill ha 2013?
Det låter kanske lite dumt men jag har saknat att se film lite grann. För varje år blir jag mer och mer upptaget med annat och ser färre och färre filmer. Det ska ju ändå vara min "grej" tänker jag, hade gärna velat lägga lite mer tid på det 2013.
Vad var din(a) största framgång(ar) under det gångna året?
Att jag fick två radioinslag sända av P4 Kalmar. Att jag fick (enligt mina mått mätt) en ganska fet praktikplats. Att jag till slut fick godkänt i Rätts- och förvaltningsjournalistik samt Tidningsredigering, höhöhö.
OCH att Grupp 4 "vann" Radioproduktionskursen, då vi fick flest inslag sända. Viktigt.
Har du varit sjuk eller skadat dig under 2012?
Sjuk – not so much. Var kanske lite förkyld nån gång men inget mer än det.
Skador – otaliga mindre skador. Har permanent osynligt blåmärke på mitt vänstra kindben efter för många faceplants. Mina lemmar har varit ständigt täckta av diverse sår och blåmärken efter både utekvällar och korpen-matcher.
Bästa köpet 2012?
Vet knappt vad jag köpt. Var tvungen att "köpa om" min nuvarande dator efter att dess föregångare dränkts i vin. Men det kan ju knappast kallas mitt bästa köp då det var ofrivilligt... Får väl säga min Hultsfredsbiljett då, det var sköj.
Vad spenderade du mest pengar på 2011?
Maaat. Hyra. Alkohol...
Gjorde något dig riktigt glad?
Blev ganska euforisk den dagen jag under loppet av 10 minuter fick reda på att jag fått praktikplats på Kamera&Bild samt att försäkringen täckte min dränkta dator.
Hade även en fantastiskt jävla skitbra dag i maj. Solhäng och grillning med, i stort sätt, alla Kalmarmänniskor jag tycker om. Det är nog den dagen under året där jag var överlag gladast.
Vilken låt blev årets låt 2012 för dig?
Lyssnar ju knappt på musik... Gillade Somebody That I Used to Know? Och även True Romance (Gigamesh Remix) av Citizens som jag och Elias använde i årets Emmabodafilm.
Var du gladare eller ledsnare under förra året i jämförelse med året dessförinnan?
Utan tvekan gladare.
Vad önskar du att du gjort mer?
Haft framförhållning. Fotat (särskilt vardagsgrejs). Skapat, både digitalt och manuellt. Har alltid varit så pysslig tidigare men inte lika mycket iår, vill hitta tillbaka lite till det.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Kaosat.
Hur tillbringade du julen?
I mitt kära barndomshem med min familj enligt samma tradition som de senaste 13 åren. Mycket mys och mat.
Favoritprogram på TV?
Game of Thrones, The Newsroom, Downton Abbey och Så Mycket Bättre...
Hatar du någon nu som du inte hatade innan?
Hatar är ett starkt ord, men har i perioder starkt ogillat vissa personer jag inte tidigare starkt ogillat.
Bästa boken du läste i år?
Inte läst så där övedrivet mycket. Läste jag The Perks of Being a Wallflower i år? I så fall den. Eller The Faults in Our Stars.
Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckte Miss Lii lite pågrund av Så mycket bättre. Och the Cardigans efter deras grymma spelning på Hultsfred.
Något du önskade dig och fick?
Min lägenhet! Önskade verkligen att jag skulle få flytta ifrån mitt trånga lilla korridorsrum och i början av den här höstterminen fick jag det. En av höjdpunkterna under året. Bor som en kung.
Något du önskade men inte fick?
Att få se Cloud Atlas i år, då den egentligen skulle ha premiär. Helvetes jävla skit SF.
Årets bästa film?
Lejonkungen 3D! Sköjja. Gillade verkligen filmatiseringen av The Perks of Being a Wallflower. Såg en hel del på bio i år och måste säga att årets superhjältefilmer (Amazing Spider-man, Dark Knight Rises och The Avengers) levde upp till förväntningarna.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Först var jag väderlekspresentatör i skolan.
Sen susade jag iväg för att ta min Systembolagsoskuld
Sen hade jag inflyttnings-/födelsedagsfest i min lägenhet. Sjukt roligt. Fick en massa presenter och gott sällskap. Bästa var nog Oliver och Axfjords kritade grattismålning utanför min trappuppgång, fantastisk.
Hur skulle du beskriva din stil 2012?
Började under detta året känna mig mer hemma både med skolans miljöer och de som vistades där så vissa dagar gled jag runt i pyjamas, mer eller mindre. Annars var det väl ganska mycket klänning som vanligt. En del transparant. Under hösten hade jag ofta koftor och tröjor med någonslags blus under, ofta krage.
Vad fick dig att må bra 2011?
De här:
Vilken politisk debatt engagerade dig mest under året?
Snackade nog lite om "hen" där en runda? Och debatterade bortklippning av dockan i Kalle Anka under gårddagen? Sorgligt att den "debatten" är vad jag varit mest engegerad i. (Nyårs)lovar att bättre mig till nästa år.
Vem saknade du?
Hon här. Vi måste försöka ses så mycket mer!
De bästa nya människorna du träffade?
Träffade nog ingen ny? Är fast i JOM-bubblan :))
Årets mat?
ALLT jag och Mallan lagat tillsammans.
Årets dryck?
Pepsi. Kaffe. Vin
Årets tidning?
LINNEW!
Årets semester?
Mallis.
Årets utekväll?
Antingen Fyllan i Villan eller sista vårterminsfesten på psyket. Eller min födelsedagsfest. Eller någon av kvällarna under Emmaboda och Hultsfred. Kan inte riktigt välja.
Årets konsert?
Lite överraskande, Cardigans. Movitz spelning på Sandra var rätt kul också. Är ju inte riktigt en konsertmänniska men uppskattade de två iallafall.
Det var visst allt. Det var mitt 2012. Har snott bilder från en jäkla massa människor men de jag kommer ihåg nu: Malin, Cissi, Kajsa, Elin, Tobbe och Evelina. Förlåt till er jag glömt. Tack för bilderna.
Att komma hem
Jag har snart bott i Kalmar i ett och ett halvt år. Ett år i ett litet skyffe i en studentkorridor och nu senast ett halvår i min egen lägenhet. Det har varit en konstig och intensiv höst men trots det har jag nu på riktigt börjat känna mig hemma i Kalmar. Första året var mer som ett väldigt långt läger. Ny plats, nya människor och ny vardag.
När vi kom tillbaka efter sommaren var det inte nytt längre och det mesta började gå på rutin. Och det var då jag insåg att jag trivs väldigt bra med mina vänner, min utbildning och Kalmar i stort. Att jag inte kan tänka mig att vara någon annanstans eller göra något annat just nu. Det är en väldigt skön känsla.
Men det stämmer faktiskt inte riktigt i dag. Det är tredje advent och fast jag trivs så himla bra här så infinner den riktiga julkänslan sig inte. För att känna den måste jag nog vara hemma på gården i Skåne med min familj. Längtar dit som aldrig förr. Kan vara hemmahemma i drygt två veckor den här rundan vilket är så himla välbehövligt. Inte bara för att få fira lite jul utan också för att kunna slappna av på riktigt.
Fick någon form av panikattack i torsdagsnatt. Visste att jag dagen efter skulle bli bedömd och utvärderad i Nyhetsradio. Något vi hållt på med de senaste veckorna så det var inget nytt men jag blev bara så matt. Orkade inte höra mer "konstruktiv kritik". Orkade inte hålla på att försöka räcka till hela tiden. Längtar så efter att komma hem och slippa kraven på att prestera hela tiden. Jag älskar utmaningar, men inte hela tiden. Och därför ska det bli som himla skönt att komma hem.
Shutters Fotografering
En hel hög bilder som jag tog idag men inte valde ut till veckans Shutters tema, natur. Den jag valde kan ni se på
http://shuttersphotography.blogg.se Var verkligen i valet och kvalet den här veckan. Så många bilder jag tyckte om men efter en liten omröstning här hemma blev det den. Tyckte ändå det var värt att ladda upp resten här så att nån mer än jag får se dem. Hoppas de uppskattas. God Natt!
Ett så fan-jävla-tastiskt liv.
Jag kan inte sova. Har haft svårt med det flera nätter i rad nu. Det är alltid något jag ligger och grubblar frustrerat över tills klockan är långt efter 02:00. Tidigare i veckan var det bristen på intervjuperson (till personporträtt, deadline i morgon) men det löste sig i dag. Men så fort en sak verkar gå vägen går något annat i graven. Skrev ju i förra inlägget att jag troligen skulle få ut min kraschade dator på försäkringen. Det verkar inte så troligt längre. Är alltså datorlös until further notice och sjukt bunden till skolans datorsal. Jag trodde att jag skulle få spendera lite färre timmar i LNU's lokaler under den här kursen men nej, så fel jag hade.Försöker förlika mig med att jag med stor sannolikhet kommer behöva köpa en ny dator. En annan billigare dator som jag varken vill ha och eller har pengar till. Fan-jävla-tastiskt.Tycker i för sig att jag borde fattat nu. Jag kan inte ha fina saker. Kan knappt va i möblerade rum. Får ta lärdom av detta och påbörja mitt nya teknofobiska eremitliv snart. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag då säkert lyckas sätta eld på min kåta, av misstag fälla alla träd i skogen och ta kol på ett helt ekosystem. Det är ett sånt liv.
Kaosjomaren smakar på Murphys lag
Jag kallas sporadiskt för kaosjomaren/kaosmikkan av en del vänner här i Kalmar. Mest på grund av en särskilt kaosig kväll på Hultsfred i somras men även på grund av mitt allmänt klantiga och klumpiga beteende. Råkar ju stundtals klanta till det rejält men den senaste tiden har det bara varit löjligt mycket som gått snett. Och det mesta är inte ens mitt fel!
Det började den 21 september. Låt mig sätta scenen. Det är fredag. Mikaela Magnusson, aka kaostjejen92, fyller tjugo år och ska därför ha födelsedagsfest i sin nya lägenhet. Tjugotalet kömpisar dyker upp och då korkas det upp. På födelsedagsbarnets skrivbord står en dator, en Macbook Pro närmare bestämt, från vilken det spelas musik. Någon gång under kvällen råkar en gäst välta ett helt glas vin på nämnda dator. Olyckligt nog på precis fel ställe, nämligen vänstra yttersidan där alla USB-, nätverks- och blablabla-intag befinner sig. Vinet finner sin väg in i datorns innandöme och gottar till sig ordentligt på alla komponenter. Krasch Bom Bang. Total kortslutning.
Dagen efter vaknar kaostjejen92 i en lägenhet fylld med burkar, flaskor och vinfläckar. Och såklart även den kortslutna datorn. Hon inser ganska snabbt att den kära ägodelen behöver akut vård och tar därför med den till närmsta Apple-butik. Efter många turer fram och tillbaka ger butiken till slut detta utlåtande: Dator är skrot. Går ej att reparera. Förtvivladkaostjejutanhemförsäkring92.
Nästkommande dagar blir en kamp för att försöka finna en lösning. Försäkringsbedrägeri diskuteras och en hemförsäkring införskaffas (för sent såklart, men kommer helt säkert till nytta framöver). Under tiden inser kaostjejen92 att hennes mobilladdare har börjat bli ganska trött. Att ständigt behöva lägga sladden i märkliga vinklar för att få ström till telefonen börjar bli enerverande. En dag ger laddaren ingen ström alls. Men än är det ingen ko på isen, finns ju andra med samma laddare. Lätt kirrat att bara låna en av deras.
Men...trots en ny helt fungerande laddare laddas mobilen fortfarande inte. Kaostjejen92 står nu alltså utan både dator och laddare. Är alltså helt avskärmad från omgivningen och okontaktbar. I kombination med den intensiva Video2 kurs som pågår samtidigt är ångestattacken inte långt borta.
Humöret rubbas än mer under en mindre allvarlig incident då nycklar och plånbok blir tillfälligt inlåsta i ett redigeringsrum pågrund av ett fallerande kodlås. En petitess egentligen men Mikaela Magnusson börjar känna att allt går emot henne. Morphs lag är nu hennes verklighet.
Och då kommer den sista droppen i den här bägaren av olycksaliga incidenter. Kaostjejen92 och två av hennes vänner äta middag. Då de befinner sig i skolans lokaler en bit från stan bestämmer de sig för att låna en av skolans inhyrda bilar. Bilarna ska egentligen användas under inspelningar till Video2-kursen men, ingen är ju där så vem skulle märka om de lånade en några timmar bara. Kaostjejen92 greppar glatt bilnycklarna. Gud va kul att köra bil! Har ju haft körkort i knappt 3 månader nu, kör som en guuuuud för fan.
Kör ner till stan. Parkerar, mycket proffsigt om kaostjejen92 får säga det själv. Går och äter. Kommer tillbaka till parkeringen. Börjar backa. Märker att det är en lite djupare grop som måste passeras för att komma ut. Tar lite extra fart. KRASCH BOM BANG 2.0. Oj, det stod visst en svart Audi där. Kaostjejen92 suckar djupt och försöker hålla tillbaka tårarna. Detet säger "Kör för fan! Lämna brottsplatsen!". Överjaget håller inte med, trycker på skuldkänslor och moraliska principer. Det skrivs därför en lapp med namn och kontaktuppgifter som lämnas på den repade svarta Audins vindruta. Kaostjejen92 kör sedan därifrån med världens största klump i halsen och tankenynnar "Det kommer ordna sig, det gör det alltid. Jo, det löööser sig, så brukar allt bli. Det kommer fixaaaa sig till slut....".
Tankenynningen besannades så småningom. Prisa gud! Verkar finnas en hemförsäkring som täcker skrotdatorn, mobilen går hux flux att ladda igen och den repade bilen ska tydligen betalas av skolan. Nu när jag skriver detta kan jag känna att jag överdriver hur motigt det varit, och det kanske jag gör också. Men det stämmer ändå jävligt bra överens med hur det kändes just då. Det var verkligen som att allt i hela universum var emot mig och att misären aldrig skulle ta slut. Men nu, ett fantastiskt roligt magasinsprojekt samt utmanande videoreporteruppdrag, senare är allt mycket bättre.
Så nu är det dags att ta nya tag. Ny vecka och ny kurs. Förhoppningsvis ny dator också. Och tveklöst nya kaosincidenter, både oturliga och självförvållade.
Fotografering
Några av mina favoritbilder från fotograferingen jag gjorde med min syster och hennes kompis Linn. Har inte riktigt bestämt mig för vilken stil jag ska ha på redigeringen än så har testat några olika. Jag är väldigt nöjd med några av dem och framförallt känns det skönt att fota lite "på riktigt" igen. Var länge sen sist.
Nu i kväll håller jag på att flyttpacka det sista. I morgon kör nämligen jag (i sällskap av syrran) upp till Kalmar för terminen. Ska bli riktigt jäkla skönt. Jag har ju ny lägenhet så ska försöka få upp lite bilder på den så snart jag ställt i ordning lite. Och så är det med det. Hejhej.
Fotoförberedelser
I morgon har jag planerat in en fotografering med systern och hennes kompis. Här ovan är vår inspirationsboard. Kommer va ganska mycket sextiotalskänsla och bilderna ska antagligen göras svartvita i redigeringen. Ska bli väldigt roligt. Jag har inte gjort en planerad konceptuell fotografering på väääldigt länge.
Är hemmahemma i Skåne i drygt en vecka till så jag ska försöka uttnyttja tiden så mycket som möjligt. Och med det menar jag att jag ska njuta av mammas mat, syrrans sällskap och vardagsrummets komfort...
Uppdaterar säkerligen i morgon med resultatet av fotograferingen. Förhoppningsvis blir det lika bra som jag förväntat mig.
Sol, häng och mat resulterade i lycka
Bloggar ju aldrig längre nästan. Men jag har just haft en så fruktansvärt fin helg att det känns som det är läge att få ihop ett litet inlägg. Hela helgen har varit en lång rad av klyschigt idylliska ögonblick iscensatta i fantastiska sommarvarma sagomiljöer.
Har hunnit med att träffa både släkt och vänner.
Har bränt både rygg och ansikte i solen. Har doppat fötterna i havet.
Har hissat upp vatten ur en brunn.
Har pratat om min jakt på "den perfekta pinnen" i en kvart, insåg efter 10 hur jag gradvis gick från att vara lite charmigt excentrisk till bara knäpp.
Har sjungit Disney-låtar klockan halv tre på O'Learys. KOM IN PÅ O'LEARYS. TVÅ GÅNGER.
Har gjort asgoda enchilladas.
Har spenderat 8 timmar i sträck (nästan) utomhus med de bästa Kalmar har att erbjuda.
Har nästan inte tagit några foton alls. Men då är det väl som det brukar, när man har roligt har man inte tid att dokumentera för framtiden, man är bara där just nu. I det ögonblicket? Har varit så genomglad hela helgen. Trivts och njutit. Varit så nöjd och harmonisk och känt att det knappt kan bli bättre. Är nästan lite lyrisk nu, så ovanligt när man helt plötsligt inser att man är lycklig. Inte bara nöjd och glad utan lycklig. Kanske har solsting eller så har jag insupit lite för mycket rök från grillen men så känns det just nu. Som att jag precis haft några av mina bästa dagar, om inte nånsin så helt klart sen jag flyttade till Kalmar. Säger som Tina;
så jävla bra! Gött liv.
Återfunnet
Jag håller för tillfället på att sätta ihop ett fotoalbum med bilder från förra året och snubblade över några som jag tog till mitt projektarbete i trean. En hel drös med RAW-filer där jag inte redigerat eller konverterat alla. Så jag började fixa med några för att ha med i albumet och insåg du hur kul jag tyckte det var. Har inte känt mig så entusiastisk vad det gäller fotografering den senaste tiden men nu blev jag inspirerad igen! Synd att jag inte har min trogna modell-syrra här uppe i Kalmar bara, får väl tvinga nån annan att ställa upp eller få upp henne hit antar jag.
Här är tre av bilderna jag upptäckte iallafall. Ge gärna lite respons.
Ch-ch-ch-changes.
7 månader
Det slog mig i dag att jag bott i Kalmar i lite över 7 månader nu. September - Oktober - November - December - Januari - Februari - Mars. Det är april nu, så sjukt. Har gått så himla snabbt men samtidigt långsamt? Så som det brukar vara alltså. Det slog mig alltså i dag, för jag tänkte på att det var april och att det kommer bli svårare och svårare att fixa ett sommarjobb. För jag har inget än och börjar sakta sjunka ner i ett djupt hål av självömkan och hopplöshet. Anar att jag kommer få flytta hem igen i sommar och jobba på gården men jag VILL INTE. Absolut inte. Vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, vill nog mest vädra mina tankar lite. Och även bjuda på ett fint litet montage av photobooth-bilder jag tagit sen jag flyttade hit. Snittar nog 20/dag ungefär så jag fick sålla ganska mycket men här är några godbitar. Nu ska jag äta lite och förbereda inför GoT-premiär som spenderas med Cissi och Elin, det vankas kvällsbrunch. Perfekt. Ha en bra måndag!
